"Jag vet att Gud har gett mannen större ansvar"

I ett nummer av tidningen Dagen hittade jag ett referat av Alf B. Svenssons seminarie från Nyhemsveckan. Temat var äktenskapet och hur man får detta att fungera. Mitt i referatet hittade jag den markerade texten nedan:

När jag läst det så var första tanken att bränna upp tidningen. Efter att besinningen lagt sig som en våt filt på mina heta känslor, så var min reaktion istället att slita mitt hår och dunka huvudet i väggen. Efter ytterligare millisekunders funderande så kände jag att ett guturalt läte också var på sin plats.

Eftersom tanken, hos den nyktre, färdas snabbare än handlingen kom jag på att inget av dessa båda alternativ tjänade något som helst syfte. Att bränna Dagen för något som två personer sagt känns fel (hade det varit på ledarplats så hade det varit en annan sak). Självdestruktivitet är dessutom än mindre produktivt, det är så, ja, självdestruktivt.

Så, hur ska jag egentligen agera? Mina åsikter går klart stick i stäv mot kvinnornas*. Min tro är att alla människor, och i gruppen människor ingår både män och kvinnor, har samma rättigheter och skyldigheter. Mia och Lisa delar inte min åsikt.

Hur skulle jag reagera i mötet med dessa två? Om jag pratade med dem och de sade som det står citerat i artikeln så skulle jag nog bli mycket upprörd och fråga om de verkligen på fullaste allvar står för dessa dumheter.

Svaret hade dock antagligen blivit “ja”.

För det är inte dumheter.

Mannen har ett större ansvar och den yttersta bestämmanderätten i ett äktenskap.

För så har Gud sagt.

I deras värld.

Deras värld och min är verklig för var och en av oss. Det som är godhet och respekt i den ena världen kan vara ondska i en annan.

Att komma och säga att någon är dum i huvudet och förlöjliga dennes sanningar gör bara att denne går i försvarsställning och blir mindre mottaglig för argument (någon Jan Björklund och Christer Sturmark).

Det måste alltså till en strategi för att nå en människa som har andra åsikter (betänk också, det kan vara den andre som har rätt).

Så här kanske man kan göra:

1) Lägg inte fram dina egna åsikter som en given sanning det första du gör. Lyssna istället för att bedöma avståndet mellan er.

2) Fråga, men utan att döma.

3) Försök att förstå den andres logik.

4) ifrågasätt från en position nära den andre. Om man träffar en man från ett väldigt patriarkalt samhälle, är kanske inte det bästa man kan göra att skuldbelägga denne och säga att denne behandlar kvinnor dåligt (även om denne gör detta enligt svensk standard). Att ta ett litet steg för den andre är kanske inte svårt, däremot att få den att ta hela steget. Sedan när personen närmar sig dig så rör man sig lite till bortåt. Ett steg i taget.

Men ack så frustrerande det kan vara att agera så här. Då förstår jag ibland varför man bränner flaggor. Eller för den delen tidningar

–
*) med förbehåll för att journalisten kunnat felcitera