Queer

Klockan är en hon. Lika så människan. Jag är en man (senast jag kollade). Frankrike är en hon och Danmark en han (på franska).

Kvinnor är från Venus och män från mars.

Men, som den naturvetare jag är så tänkte jag en dag att det här är ju bara konstruktioner! Jag vill förenkla! Matematiska institutionen hamrade i mig behovet av att förenkla uttryck, ett långt uttryck kunde, om man hade tur, sluta med talet 17. Eller 43. Eller om man hade mer tur, någon snygg konstant som π eller e. Så då borde ju massa sociala konstruktioner också kunna förenklas.

Förenklingar var det ja. Och queerteorier. Queermatematik? Ja det kanske vore något. “Jag bryr mig inte om huruvida det är plus eller minus, jag ser till personlighet, inte operand”. Nej, inte queermatematik. Det är nog att förenkla för mycket.

Men i samhället. Kön betyder oerhört mycket för hur vi identifierar människor. Vi har lagar som definierar vad man får göra, med avseende på kön.

Och visst har jag, som alla andra hela tiden hört argumenten att kön inte har betydelse, och visst har mina jämstäldhetstankar gått folk på nerverna, men på något sätt har jag först insett nu att, vad sjutton bryr vi oss så mycket om kön för? Allvarligt talat!

Visst, min förmåga att bli sexuellt intresserad av män är inte så stor jämfört med för kvinnor, men, vad har det med samhället att göra? Det är ju bara mina preferenser det handlar om. Det behöver ju inte genomsyra hela kulturen.

Kan vi inte bara förenkla ned det till att människor blir kära i andra människor? Varför är det så himla revolutionärt? Det är ju det som hänt de senaste 200.000 åren.

Enda skillnaden är att jag precis börjat lära mig att förenkla bort onödiga uppgifter, som i högskoleprovets NOG-del. I det här fallet kön. Jag har ju redan uppgiften att de handlar om människor.