Click here to view the embedded video.

Jag började ärligt talat nästan gråta. Mest för att de verkade så lyckliga. Eftersom jag är en skeptiker ut i fingerspetsarna så inser jag att det kan ha gått igenom många filter som förvränger sanningen, men, låt oss förutsätta att det är äkta.

Jag har i alla år varit väldigt skeptisk mot äktenskapet, jag har haft svårt att tro på tvåsamheten och att den fungerar.

Jag har varit på bröllop och varit väldigt glad, men för att det betytt mycket för de som gift sig och för att de är vänner som betytt mycket för mig.

Förhållanden och äktenskap är något som jag mer sett som tidsinställda bomber.

Jag vet inte om det beror på att jag börjar bli äldre och klokare men jag tror jag börjar se saker som jag inte sett förut och förstå saker jag inte förstått förut. Jag har tidigare inte förstått vad som gör människor så lyckliga men börjar inse att det finns något.

Jag börjar inse att jag har haft fel.

* * *

Jag är fortfarande inte säker på att jag kommer att vilja gifta mig, men ska jag det så ska jag gå in dansandes.

Ibland känns det som om jag inte gör annat än försöker sålla bort information som jag inte behöver.