Monthly Archive for May, 2008

Halvtid

I natt sover jag min femtonde natt av trettio i Australien och det kanns som om det far markera halvtid. Forutom halvtid sa mar jag fornarvarande halvbra, jag har varit forkyld i nagra dagar men detta ar pa battringsvagen. Vandrarhemmet jag sover pa ar halvackligt och just nu kanner jag mig inte ens halvpig utan totalt jattetrott.

Dagen har annars angnats att att titta pa Darwin ch dess omgivningar. Det ar liksom ingen stor stad, 70000 invanare, men med tanke pa att hela delstaten (Northern Territory) bara har strax over 200000 gor detta till en riktig metropol. Jag har tillexempel varit inne i delstatsparlamentet och dess tillhorande bibliotek. Mycket vackra byggnader. For ovrigt ar nastan alla byggnader i Darwin fran slutet av sjuttiotalet eller senare eftersom nastan hela staden blev odelagd av en cyklon (eller tyfon) julaftonen 1974. Sa, alla gamla fina kolonialhus som jag hade vantat mig att se, ja, de finns inte alls. De blaste bort. Bara nagra riktigt bastanta stenhus klarade sig.

Imorgon kommer jag att ge mig ut pa en tur till Kakadu national park och se, ja, det vet jag inte riktigt, men det blir val ett och annat vattenfall och kanske nagon krokodil.

Epikurus som backpacker och melodifestival

Filosofi

Jag har sedan ett tag tillbaka last boken The Consolidations of philosophy som ger trost ur den filosofiska varlden for diverse vardagsproblem. En sak som jag fastnade for var de saker som Epikurus kom fram till vad det galler lycka. Enligt honom var det viktigaste for lycka nagonstans att bo, vanskap, frihet. Som ryggsacksturist har man mer eller mindre nagonstans att sova. Forhoppningsvis traffar man massa trevliga manniskor och man har definitivt frihet. Precis som Epikurus foreslog sa ar det inte ett sarskillt materialistiskt liv heller. Det ar svart att vara materialist med en 60-liters ryggsack. For min del inskranker sig materialismen till min kamera.

I ovrigt vet jag inte om Darwin skulle vara Epikurus favoritstalle. Den gatan dar jag bor, Mitchell Street, verkar vara partygatan nummer ett och det verkar vara full rulle jamt. Jag bor pa ett vandrarhem som heter The youth Shack som kanske ar lite sunkigt, men helt okej. Mer om hur det ser ut och sa i Darwin ska jag forsoka ta reda pa senare idag da jag hittills mest grejat med praktiska saker sedan jag kom hit.

Melodifestivalen

Nar jag var i tonaren och ett tag darefter tyckte jag att det var roligt att titta pa melodifestivalen men sedan de inforde deltavlingar har mitt intresse gatt fran positivt till neutralt till negativt. Och vet ni, har i Australien verkar ingen bry sig alls om denna kulturella tilldragelse! jag kunde inte bli mer nojd!

Ett oandligt akvarium

Idag var det barriarrevsdags. Jag akte med en bat som heter Compass, den var billigast och aldst av alla som ordnar turer ut till revet. Skillnaden pa denna och de andra var mest att de andra kom ut snabbare och var allmant mer lyxiga, men da lyx inte ar det jag ar ut efter sa funkade budgetalternativet alldeles utmarkt.

Efter narmare tva timmars battur var vi ute pa revet och jag krangde pa mig vatdrakt, cyklop och snorkel. Det forsta jag insag att man ser riktigt bra  i det klara vattnet. Det andra ar att det ar hur mycet fiskar som helst. det tredje ar att det ar fantastiskt fargrikt darnere. Fran baten sag man hur fargen pa hevet skiftade fran gront till blott med flackar av ljusgront. Det ljusgrona ar reven och de ar bara nagon meter djupa medan omgivningen kanske var upp till tio meter djup.

Efter att glad i hagen ha paddlat runt med mina simfotter vid ytan fick jag for mig att dyka ned men det kravde en del anstrangning eftersom vatdrakten och simfotterna flot. Efter nagra misslyckade forsok (som nog sag ratt faniga ut) kom jag dock ned nagra meter under ytan ochdet var riktigt kul att se de andra snorklarna vid ytan, nastan sa att jag vill esimma upp och bita dem i benen och leka haj.

Jo foresten. Jag sag en skoldpadda. Stor var den, kanske 70-80 cm och den var inte det minsta radd for oss.

ABBA, Roxette och knackebrod

Ja, det svenska ar inte langt harifran. Nar jag borjade att skriva det har inlagget spelade de en gammal Roxettelat och det ar inte den forsta jag hort har. Dessutom, nar jag var och handlade mjolk lite tidigare idag sa spelade de ABBA.

Annars sa har denna dag varit lite av det mer turistiga slaget och jag har varit pa betydligt battre humor efter att fatt lite avstand till gardagens upplevelser. Jag har bokat en tur med en bat tut till barriarrevet och ska umgas lite med konstiga fiskar och en och annan revhaj (dessa ar sma och ofarliga, sa lange man inte provocerar dem, da kan de nafsa lite). Dessutom kan jag inte lulla runt allt for mycket ikvall utan ska val lagga mig snart eftersom baten gar klockan 07.45. Yey!

Nej, ingen sarskill handelserik dag helt enkelt, jag har mest lullat.

Jo, jag fick verkligen sadant desperat behov av knackebrod tidigare idag. Och de hade en hylla med Crisp bread pa en av matvaruaffarerna (Coles, fantastisk affar). Inte precis knackebrod, men ar man desperat sa ar man.

God natt vanner, mer info om revet kommer imorgon.

Ibland blir det inte som man tankt sig, del 2

På vägen hem från min skogstur idag så såg jag hur en äldre kvinna falla ihop på gatan och en tjej i 20-25-årsåldern försökte att hjälpa henne. När jag kom fram visade det sig att kvinnan var rejält berusad och hade blivit misshandlad och blödde från huvudet och hade färska skärsår på armarna. Att hon trillade ihop berodde snarast på berusningen an på skadorna. vi fick hjälp att ringa på ambulans (ingen av oss hade mobiltelefon med oss då vi båda var turister (tjejen var tyska)) av några högstadietjejer på väg hem från skolan.

Efter en stund kom ambulans och polis och tog hand om kvinnan, de sa att det antagligen var hennes man och att det var något som hände varje dag. Antagligen är det likadant hemma i Sverige, men jag har aldrig sett det förut.

Sa länge som vi satt och tog hand om kvinnan och försökte lugna och prata med henne så fungerade jag precis efter checklistetänkandet som jag lärt mig från min tid som brandman och från läkarutbildningen och jag hade inget svårt att hålla distans till vad som hände, jag var vårdare och gick in i den rollen. Den tyska tjejen tyckte det däremot var jättejobbigt och mådde inte alls bra av det.

Men som alla andra gånger då något som detta hänt mig så kommer reaktionen efter några timmar och det yttrar sig genom att jag blir på uruselt humor och orkar inte prata med någon, ytligt prat med andra backpackers känns så meningslöst. Så om jag tar det så, hur tog då den tyska tjejen det, hon mådde inte bra då och jag ångrar att jag inte pratade med henne lite efteråt. Det hade nog både hon och jag mått mycket bättre av.

Och för att ha lite perspektiv på det hela, det är mig och tjejen som jag tanker på, men vi blev ju inte misshandlade och knivhuggna av den människa vi lever tillsammans med. Vi får på sin höjd ett obehagligt minne att leva med, vi riskerar inte att bli dödade nästa gång vår partner dricker. Det är enklare att ha sympati för en trevlig hel och ren människa än någon som är smutsig, blodig och berusad.

Ibland blir det inte som man tankt sig

Idag klockan nio gick jag till Cairns Diving Centre for att hoppa pa min dykkurs. Jag hade tankt att det var ett lagom satt att avsluta mina dagar i Cairns helt enkelt. Sa, glad i hagen vandrade jag ner till kurslokalen och snackade lite med den mycket trevliga personalen, betalade mina 400 dollar (ca 2400 kr) och gick in. Det forsta jag sag pa whiteboardtavlen var texten (oversatt till svenska) “OBS! gravid, epileptiker, flyger inom 24 timmar, hjartsjukdom, astma: ingen dykning!”

Japp, ja just det, jag har astma, inte sarskillt besvarlig eftersom jag hela tiden glommer att ta med min inhalator nar jag behover den, men nar jag namnde det for personalen sa de att jag inte skulle komma att klara den medicinska undersokningen sa det var bara att knalla hem igen. Man kan val saga att jag ar en bit besviken. Naval, jag fick tillbaka dykpengarna sa jag kan spendera dem pa annat.

En annan sak som inte blev som jag tankt mig var att jag sprang pa en svensk taklaggare fran Uppsala som bott i Australien sedan 1972. Fast han var ratt rolig. Lite val overforfriskad bara sa han blev utslangd fran stallet som jag (och en belgare vid namn Erik) gatt till for att sla ihjal lite tid. Men, han gav mig lite goda rad vad det galler kvinnor. Tror jag i alla fall, det var lite svart att forsta honom ibland.

Jag har for forsta gangen i mitt liv sett ett guldfiskrejs. Det var lite som att se roliga timmen i mellanstadiet men fascinerande. Eller, jag sag aldrig guldfiskarna, bara folket som tittade pa, men det var ratt lustigt det ocksa.

Men hur ser det ut da?

Jag tankte att jag kanske skulle skriva lite om hur Cairns ser ut. Det ar alltsa en stad som ligger vid en bukt med mycket fina strander. Det ar dock en dum ide att forsoka bada dar pa grund av otacka saker i havet (de har krokodilvarningsskyltar langs stranden). precis vid stranden sa har de dock byggt en konstgjort lagun vari man kan bada och det gjorde jag idag. Runt omkring i staden ar den mesta vaxtligheten palmer av mer eller mindre konstig art, jag maste saga att jag saknar tallar. Tallar och knackebrod.

Omman vadner sig om och har havet i ryggen sa blir det om mojligt annu mer idylliskt for precis bakom Cairns ligger ett gang grona berg som nar ungefar 300 meters hojd och ar tackta med regnskog. Det narmaste av dessa berg ligger bara nagon halvmil bort sa mitt mal nagon dag ar att ga dit och se om det gar att klattra upp. Annars far jag forsoka ta lite bilder fran planet pa vagen harifran pa fredag.

Husen i stan ser verkligen inte ut som vi ar vana vid. Till att borja med sa foljer de engelskstandard att ha alla ror pa utsidan, den enda skillnaden ar att har ar det ok, for det ar inte kallt. Idag har det varit 29 grader och jag borjar sa smatt frysa nar jag kommer in i luftkonditionerade runm som haller temperaturer strax over 20. Ofta, verkar bostadshusen vara byggda pa palar. Varfor vet jag inte riktigt, men det ser ratt skojigt ut, jag ska forsoka ta en liten fototur och foreviga minnena av husen.

Annars ar staden verkligen overturistiserad. det finns hur manga hostels och hotell som hellst men det kanns ok. Eftersom de flesta ar ryggsacksturister sa ar det ju inte overdadig lyx som man skyltar med utan snarare sitt pris. Mitt hostel, Bohemia Central, ar en lite aldre trabyggnad, eller snarare flera byggnader, med en innergard mitt i. Koket ar utomhus (tak finns) och det kanns ratt mycket som scoutlager. Koket och det faktum att man halsar pa och pratar med folk at hoger och vanster.

Men, herregud vilken irriterande tevereklam de har!

Imorgon ska jag dyka!

Varande

Ja, nu har jag varit i Cairns sedan i tisdags och bara varit och nu, ja, att bara vara borjar kannas ratt trakigt. Jag har med andra ord blivit lite rastlos.

Det ar en ratt konstig kansla att ga omkring och vara helt sjalv i en stad dar man inte kanner nagon. Pa ett satt kanns det jobbigt och ensamt, pa ett annat sa kanner jag en frihet att gora precis vad jag vill. Den klassiska sociala kontrollen finns ju inte har sa ingen behover fundera pa varfor jag till exempel gatt till en bar som spelat tysk schlager (nu har jag tack och lov inte hittat nagon som spelar schlager, men det var ett exempel).

For att rada bot pa rastlosheten har jag insett att enda sattet ar att ta tag i saker och styra upp, inget hander annars. For min del innebar detta att jag kommer borja en dykkurs pa mandag och ar i fyra dagar, varav de tva sista ute vid revet sa jag far se detta ocksa. Sedan ska jag imorgon forsoka ta mig ett dopp i den konstgjorda lagun de har har i Cairns (att bada i havet ar inget man gor pa grund av krokodiler och livsfarliga maneter).

Jo, jag ska tvatta imorgon ocksa, det ar bra har jag hort nagonstans.

Politik i Australien

Idag  nar jag promenerade langs stranden gled jag in in en affar som salde aboriginkonst och kom i samsprak med mannen som hade den. Givetvis vet jag att alla sanningar har tva sidor och det har var hans version av det hela. Det han berattade om hur det lag till for Australiens ursprungsbefolkning var ratt hemsk. Enorma sociala problem och missbruk av alkohol och narkotika, kriminalitet och sexuella overgrepp var narmast vardagsmat i de aboriginska samhallena och pa vissa stallen hade militaren fatt sattas in for att ta fast valdsverkare.

Problemet som han sag det var att aboriginerna inte har nagon kultur av att sammarbeta med varandra till att borja med, man sag till sin stam eller sin familj. Visst, detta har paverkats av utanforskapet i det moderna samhallet och de stora problemen med missbruk men arligt talat, gor det att gora en snabbspolning av en kultur fran ett jagar- och samlarsamhalle til ett modernt kunskapssamhalle utan att det gar at skogen? Jag tror inte det. Om man ser pa allt som den Australiensiska staten gjort sa forstar man att de pumpar in mangder av pengar till sin ursprungsbefolkning men att resultatet allt som oftast blir att pengarna forsnillas eller hamnar i en enda persons ficka.

En helt klart tragisk situation for alla. Det enda sattet for den aboriginska kulturen att overleva ar, som i alla andra sammanhang med sociala problem sysselsattning, utbildning och eget ansvar. Men hur gor man? Pa sjuttiotalet tvangsforflyttade staten massa aboriginska barn till socialt valanpassade vita foraldrar. Var tanken god? Oja, man ville val, man ville radda barnen fran sin hopplosa situation och ge den chans till ett battre liv. Misslyckades man och klantade man till det? Oja, som gradden pa moset. Det sket sig eftersom man verkligen sag allt i svart och vitt, ont och gott. Ungefar samma saker har vi ju gjort i Sverige med tvangsplaceringar av barn om jag inte haft fel.

Enligt mannen i affaren sa kommer den aboriginska kulturen vara borta helt inom en overskadlig framtid, de haller helt enkelt pa att supa ihjal sig och har ingen sammanhallning inom sin etniska grupp (antagligen for att de aldrig haft det). De valutbildade infodda australiensare som finns kampar i motvind bland sina egna, da de flesta bara ser till det egna (sag den ur samhallet utstotta manniska som inte gor det).

Det kommer nog ta manga ar till att de sociala problemen slutar men man maste tro det for at fortsatta kampa och mannen i affaren ansag att han gjorde sin del, salja akta konst och lata pengarna ga tillbaka till konstnarena, istallet for att de skulle ga pa socialbidrag.

Nar jag skriver det har inlagget sa ar jag hela tiden radd for att skriva nagot som kan raknas som rasistiskt. Men det handlar inte om ras, det handlar om utbildning och demokrati. Hur kan man tro att man kan na dit sa snabbt? Vi kanske haft det lattare om de forsta britterna hade haft var tids upplysning, men det hade de inte. Pa nagot vis ar det nog bara det sorgliga resultatet som blir da tva kulturer med mycket olika civilisationsniva mots.

Inte undra pa att de i Star Trek har sitt Prime Directive.

Djuraffaren i Cairns

Det lat verkligen som en sadan i alla fall nar jag gick langs esplanaden som gar langs stranden i Cairns. Papegojor en masse satt i traden och at nagotslags bar eller frukter. Jag kunde inte ta nagra kort for att det var for morkt (nar ska jag lara mig att det ar bara i norra europa som varmt = solen uppe till 21?) men jag kan tanka att lokalbefolkningen tycker det ar faschinerande att se alla turister som springer omkring med kameror.

Annars sa har jag lyckats pa nagot underligt satt att fa rabatt till mitt vandrarhem och sover for 18 dollar per natt istallet for 25 (det du froken Reinholdsson!) och det ar bra.

Eftersom jag nu, efter fyra natter antligen fatt ordning pa dygnsrytmen sa blir det dags att ta tag i det vesantliga imorgon, boka tur till barriarrevet sa jag kan snorkla dar.