Ibland blir det inte som man tankt sig, del 2

På vägen hem från min skogstur idag så såg jag hur en äldre kvinna falla ihop på gatan och en tjej i 20-25-årsåldern försökte att hjälpa henne. När jag kom fram visade det sig att kvinnan var rejält berusad och hade blivit misshandlad och blödde från huvudet och hade färska skärsår på armarna. Att hon trillade ihop berodde snarast på berusningen an på skadorna. vi fick hjälp att ringa på ambulans (ingen av oss hade mobiltelefon med oss då vi båda var turister (tjejen var tyska)) av några högstadietjejer på väg hem från skolan.

Efter en stund kom ambulans och polis och tog hand om kvinnan, de sa att det antagligen var hennes man och att det var något som hände varje dag. Antagligen är det likadant hemma i Sverige, men jag har aldrig sett det förut.

Sa länge som vi satt och tog hand om kvinnan och försökte lugna och prata med henne så fungerade jag precis efter checklistetänkandet som jag lärt mig från min tid som brandman och från läkarutbildningen och jag hade inget svårt att hålla distans till vad som hände, jag var vårdare och gick in i den rollen. Den tyska tjejen tyckte det däremot var jättejobbigt och mådde inte alls bra av det.

Men som alla andra gånger då något som detta hänt mig så kommer reaktionen efter några timmar och det yttrar sig genom att jag blir på uruselt humor och orkar inte prata med någon, ytligt prat med andra backpackers känns så meningslöst. Så om jag tar det så, hur tog då den tyska tjejen det, hon mådde inte bra då och jag ångrar att jag inte pratade med henne lite efteråt. Det hade nog både hon och jag mått mycket bättre av.

Och för att ha lite perspektiv på det hela, det är mig och tjejen som jag tanker på, men vi blev ju inte misshandlade och knivhuggna av den människa vi lever tillsammans med. Vi får på sin höjd ett obehagligt minne att leva med, vi riskerar inte att bli dödade nästa gång vår partner dricker. Det är enklare att ha sympati för en trevlig hel och ren människa än någon som är smutsig, blodig och berusad.