Monthly Archive for June, 2008

Stuart Highway är den väg som löper genom hela det Australiensiska inlandet från Darwin i norr ned via Alice Springs till Adelaide i söder. Den har fått sitt namn från upptäckaren Stuart som kartlade hela vägen från Adelaide till Darwin för att man skulle kunna bygga en telegraflinje.

Stuart highway är en enda, i stort sett, raksträcka. Det som egentligen händer längs vägen är att (förutom att se små obskyra samhällen som Daly Waters och Elliot) är att man ser hur naturen ändras från trädvegetation till buskvegetation.
Landskapet är oändligt och kargt men det är sådana landskap jag älskar. Palmer och stränder må vara trevliga, men de slår inte viddernas skönhet.
Vi stannade mitt ute i ingenstans för att samla ved till kvällens brasa och det slog mig att just där vi stannade, hur länge sedan var det sedan någon stannade där senast?
Det är svårt att i ord beskriva hur det egentligen ser ut. Just nu är det torrt och markvegetationen verkade i stort sett död. Den var så vass så man kunde skära sig på den och överallt såg man spår efter bränder. Lite varstans mellan buskarna sticker  stackars träd upp. De påminner till formen lite om fjällbjörkar, ingen av dem har det antagligen särskillt lätt.
Vi fick chansen att se solnedgången över nagra kullar och det var verkligen otroligt. Himlen var alldeles orangeröd och mot den syntes de svarta silluetterna av träd och kullar.

Daly waters pub titulerar sig som världens mest avlägsna pub och den är verkligen avlägsen. Samhället Daly Waters har cirka 20 invånare och den enda anledningen till att den finns är att sköta puben, campingen och motellet. Helt klart massa charm, men rätt absurt också.

Daly waters är kanske definitionen av mitten av ingenstans. Eller, det kan också vara så att det är en förort till mitten av ingenstans.
I alla fall, staden/byn/hålan består av en gata på kanske 500 meter, några hus men, framför allt, puben!
Invändigt var puben tapetserad med sedlar, tröjor, underkläder och gud vet vad.

Elliot var ett kort stopp enbart för påfyllning av diesel och sträckande på benen. Lite glass kunde man köpa också.

Längs Stuart highway ligger ett litet samhälle vid namn Elliot. Om Daly Waters ligger i den idylliska delen av ingenstans så är Elliot den totala motsatsen. Skapad då regeringen skuffade ihop aboriginer i små samhällen var tanken kanske god, eller i alla fall inte direkt illvillig men det finns många orsaker till att det inte fungerar.
Ta det att man skuffade ihop folk från olika delar av Australien med olika språk och kultur, inte en jättebra idé.
I Elliot och andra Aboriginsamhällen (officiellt Aboriginal Communities) är till exempel alkoholförsäljning förbjuden på grund av det utbredda missbruket.
Som jag skrivit om förut, hur gör man för att rycka alla dessa aboriginkulturer från stenåldern till 2008? Numera gör man nog ett ganska ambitiöst jobb men det kan man nog inte säga om det som var.

Tennant Creek var turens andra nattstop. Tennant Creek är en stad på ca 8000 invånare och är i och med det Nordterritoriets fjärde största stad. Vårt nattläger var en campingplats någon mil utanför staden.

I tennant creek fanns vår camping så där var det dags för det Bottle shop-stoppet, alltså ölköparstopp. Själv passade jag på att hitta en av civilisationens höjdpunkter: postlådan! Dagens 70-milafärd har gett mycket tid till bland annat vykortsskrivande och jag tänkte att det skulle vara roligt om de var hemma innan mig.
Campingplatsen var av samma typ som vi varit på inan, alltså ett antal mer eller mindre permanenta tält med sängar i samt ett kök.
Efter att ha ätit och eldat en massa lade sig några av oss i swags vilket är någotslags kombinerat sovsäcksfodral och madrass. Att sova utomhus och se stjärnhimlen var helt fantastiskt! Det var lätt att urskilja vintergatans ljusa band och det var så vackert! Jag lärde mig också att hitta södra korset och den upp-och-nedvända karlavagnen.
Jag önskar att jag kunde spara varenda intryck som naturen här ger mig. För en person som växt upp bland granskog och jordbruk så är den röda och torra vidder oerhört storslagna.

Jag har lite mer anteckningar på andra ställen som jag ska försöka sammanställa till begriplig text också. Det kommer alltså mera!

Japp, nu star jag pa Bangkoks flygplats ochhar lite dodtid och jag kande att jag bara maste kriva ett inlagg harifran med rubriken ovan.

Det blir ett kort inlagg eftersom tangentbordet har ar nog det samsta som jag anvant pa ar, men jag maste anda skriva om min resa hit till Bangkok. For er Tibrokannare dar ute: Vad ar sannolikheten att man pa ett plan till Sydney hamnar bredvid en dansk som kanner Janne Lund? Jag ar radd att den ar mindre an sannolikheten att intelligent liv ska uppsta pa jorden!

Nu ska jag snart till min transfer, vi ses snart!

Nu ar jag inne pa min tredje dag  i Sydney for denna gangen. I gar sa gick jag runt pa stan och det verkade vara ett trevligt stalle, men fy vad det regnade. Det ar helt enkelt inte det mest turistvanliga vader som ar har just nu men jag ska gora ett nytt forsok idag, bevapnad med regnklader och ett tunnelbanekort sa jag slipper blota ned mig allt for mycket.

Vandrarhemmet som jag bor pa just nu ar fascinerande. Det ar ett gammalt 1800-talshus med fyra meters takhojd och mycket atmosfar. Det ar ocksa kanske det mest sociala jag traffat pa sa hittills har jag haft det mycket trevligt har.

Men, jag tankte skriva lite om Kakadu som jag var i for lite mer an en vecka sedan. Vi akte alltsa klockan fem pa morgonen fran Darwin (vilket jag inte hade nagot emot, Darwin var ingen hojdare) med en fyrhjulsdriven lastbilsbuss. Varan guide var en man vid det lite ovanliga namnet Debden, namnet kom antagligen fran att han var Maorier och inte av europeiskt pabra, men det var verkligen inget man kunde se.

Pa vagen ut till Kakadu fran Darwin berattade Debden om Darwin med omgivningar och vad som hander dar just nu. Det visade sig att det ar en enormt expansiv region med massa gruvdrift och omradet vaxer sa det knakar. En modern variant av guldrusch skulle man kunna saga. Allt detta givetvis pa bade gott och ont. Nar de stora rika gruvbolagen kommer sa blir det latt att miljon for sta tillbaka. Darfor har man skapat Kakadu som inte ser sa stort ut pa kartan, men kanske ar 70 mil i nord-sydlig riktning och 50 i ost-vastlig.

Det forsta som slog mig nar vi kom ut var alla svarta stammar och all brand mark. Det visade sig att branna jorden ar det traditionella sattet att leva har och om man kontrollerat branner av graset en gang per ar sa slipper man dessutom forodande skogsbrander (traden klarar kort gras som brinner, men ar det langt sa tar de eld sjalva). Det hela gor dock att alla stammar var svarta och det kanske inte var jattesnyggt.

Det forsta stoppet var en billabong, och da talar jag inte om kladmarket utan ett stalle som aven under torrperioden har vatten. Dar fick vi aka bat och titta pa krokodiler, det fanns ratt manga av dem och de lag pa strandkanten och solade sig for att fa up varmen, det var val lite for kallt for dem i den 30-gradiga varmen.

Allt eftersom vi akta sa insag jag flera saker: aven om det var torrperiod nu, sa fanns det enormt massa varningsskyltar for overflodande vagar sa det ar nog ganska besvarligt under regnperioden. Jag insag aven, efter att ha blivit fascinerad av att se en livs levande Wallaby att de inte ar sa speciella. De finns overallt, de ar ungefar som vara harar i Sverige.

Campingplatsen var en halvpermanent sak med sma hyddor och var helt ok. Det kanske mest fascinerande pa kvallen var att se hur en dingo strok omkring lagerplatsen.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som hellst om det har, men internettiden ar begransad, sa hall till godo sa lange.

PS. Helena, Nallen mar gott, jag har bildbevis pa nar han leker koala i Alice Springs.