Mina grannar har en elefantcirkus med kvällsföreställning. Föreställningen går ut på att elefanterna springer runt runt i den krattade manegen. Jag tycker det är imponerande att man kan få in en hel elefanthjord i en lägenhet. Visserligen en rätt stor lägenhet men i alla fall.
Det konstiga med elefanterna är att de inte trumpetar utan mer skriker så det låter som barn, men med tanke på klampet så måste det vara en elefanthjord, så mycket kan inte barn klampa och framför allt inte så sent.
När föreställningen är över måste elefanterna tjudras fast igen. Så tror jag det är i all fall, för ingen skulle väl få för sig att spika så sent på kvällen? Nej, det måste vara tjuderpinnarna för elefanterna som ska slås ned i betongen. Jag har förståelse för det. Tänk om elefanterna skulle springa lösa under natten och nalla ur kylskåpet?
Nej, det här är ingen bitter bloggning. Det är mest min leende tolkning av de ljud som grannarna ger ifrån sig, gärna sent på kvällen. Än har jag inte störts av det. Den dagen de stör mig kommer jag säga till, sådant vågar jag.
Känner du till novellen “Oberäkneliga gäster” av Heinrich Böll? Vissa beröringspunkter finns mellan den och ovanstående text. Och sämre sällskap kunde ju Böll ha hamnat i!
Fadren