Vad jag gör och så
–Hej, vad är det du bär på?
–Ställningar till trådbackar.
–Vad är det för något?
–Det är som korgar fast av ståltråd. Det jag bär på är ställningarna till de korgarna.
–Jaha, då förstår jag. Vad heter du?
–Erik.
–Trevligt. Jag heter Henrik. Det är ju nästan samma.
–Ja, det kanske det är.
–Jaja, kul att ses. Hej då.
Så vände han sig om och gick tillbaka samma väg som han kom.
Japp, sa kom jag lite hipp som happ till Lettlands huvudstad Riga. En fascinerande upplevelse. En lite latt mysko blandning mellan modern Europeisk storstad och gammalt kommunistgratt.
Om man gar omkring i ventrala Riga finns det egentligen inget som tyder pa att det har en gang var en del av sovjetuninonen. Barer, restauranger, folk, alla ser ut som om jag gatt pa en gata i sag tyskland. Varfor tyskland? Ja, de har massa moderna fina bilar har precis som i tyskland, medan andra saker som vi anser vara masten vad det galler modernitet inte finns har.
Om man kommer ut till fororterna ser man mer konstraster. Gra betonghus som far det svenska miljonprogrammet att verka vackra. Men, runt dessa slitna hus star massa fina bilar parkerade sa det ar pa inget att daliga kvarter. Inne i trappuppgangarna ar det betong och morkt, men inne i lagenheterna sa syns inget av slitenheten. For en svensk ar det ovana kontraster, men, det ar val sa det blir. Man renoverar en sak i taget nar man ska rycka upp ett land pa 20 ar lika mycket som vasteuropa gjorde pa 50.
Sa, Riga ar en fascinerande stad. De jag har haft formonen att prata med ar mycket trevliga. Igar traffade jag dessutom en tysk couchsurfer (sok pa couchsurfing om du undrar vad det ar), det ar kul att resa och traffa utlanningar!
