Archive for the 'Nörderi' Category

Ljudande finska operativsystem, eller ALSA, JACK, Fluidsynth och vänner.

Jag har ett MIDI-keyboard. Jag har en dator. Jag har en förstärkare. Jag har högtalare.

Tanken är att när man trycker på en tangent på MIDI-klaviaturet så går signaler om vilken tangent som tryckts ned, hur hårt den tryckts ned och slutligen, när den släpps upp till datorn. När datorn får dessa signaler så spelar den ett upp ett ljud vars tonhöjd, styrka och längd motsvarar det som jag tryckt ned på MIDI-klaviaturet.

Detta ljud går till förstärkaren och sedan vidare till högtalaren.

Nej, det går inte så bra som man kan tro att det ska göra.

Jag kör Ubuntu-Linux på datorn (varför kommer i ett annat inlägg) och ljud där är inte det mest triviala. Det är mycket att sätta sig in i.

Det värsta är ju att efter att jag försökt att få klaviaturet att fungera så fungerar inget ljud i datorn, förrän jag startat om.

Ack, ljuva martyrskap för ideologiska operativsystemsval.

Fikarumsvetenskap

Jag älskar vetenskap. Att undersöka saker och försöka fundera ut hur de fungerar fascinerar mig. Om jag dessutom på ett litet snillrikt sätt kan få ut mer information eller lista ut fler egenskaper än som redan är givet är det ännu roligare.

På mitt jobb har vi en Powerball i fikarummet. Den fungerar som ett gyroskop  och man ska med handkraft försöka få upp den i så hög hastighet som möjligt. Frågan är bara, hur hög hastighet kommer man upp i? Det finns lyxmodeller med varvräknare, men inte den vi har.

Så, det är alltså dags för vetenskapen att göra entré. Powerballen består av ett hölje i plast med ett gyroskop som roterar inuti. Allt som roterar som inte är perfekt balanserat (vilket inget är) ger ifrån sig vibrationer i en frekvens samma som rotationshastigheten. Vibrationer ger ljud.

YouTube Preview ImageAlltså tog vi vår fikarumsdator (som annars används till att reda ut frågor som hur stort det stora alkoholmolnet i rymden är, och hur många liter ett kubikljusår är) till hjälp för att försöka analysera vilken frekvens som gyrobollen utsände.

Efter att ha testat med sjuttioelva program som klarar spektrumanalysering av ljud under Ubuntu, men som i det närmaste var totalt obegripliga, så kom vi ändå hyffsat nära genom att låta datorn sända ut sinusvågor med olika frekvenser och jämföra med den som bollen avgav. Jag lyckades driva upp den i strax under 180 Hz.

Men skam den som ger sig. Det ska göras fouriertransformering av inspelat ljud av en gyroboll innan jag är därifrån i juli!

Julpyssel

På kvällen den 23 december så var jag hembjuden till min goda vän Stina för att äta lite julmat. Det var mycket trevligt och börjar bli lite av en tradition nu.

Det som utmärkte denna kväll var dock inte julskinkan, inte musten, inte senapen och inte ens gröten. Nej, det som gjorde kvällen så speciell var att vi förverkliga ett projekt, chokladfylld skumtomte!

Jag hade köpt julskum. Stina fixade choklad och verktyg.

Så här gör man:

Se till att smälta choklad i vattenbad och håll det smält.
Se till att ha sprutor och kanyler för ganska grov diameter. Choklad är tjockflytande och det stelnar annars lätt i verktygen.


Gör gärna ett litet hål först i skumtomten, gärna med en plastcocktailolivpinne med hullingar.
Injicera chokladen.


Nu är din chokladskumtomte klar. Det kan vara lite problem med att få in chokladen i tomten så man bör gräva ett litet hålrum först och sticka i tomten flera gånger. Jag försökte också med att först injicera lite varmvatten i tomten för att mjuka upp den, men det var mindre framgångstrikt (tomten smälte).

Givetvis stod experimentlustan som spön i backen och vi testade även att injicera choklad i klementinklyftor, tomater och oliver. Klementinklyftorna blev mycket bra.

Ytterligare ett praktiskt tips är att ställa den chokladfyllda saken på en kylklamp, gärna med chokladhålet mot klampen så att det snabbt bildas en stel propp.

Och, slutligen, en liten utställning med alla våra experiment. De gick att äta, förutom den fyllda oliven.Tomaten var kanske ingen höjdare den heller.


Le Übertangentord!

Så här på sommaren så har jag blivit så pysslig som bara den! Fäster upp kablar, håller (i stort sett) alla blommor vid liv och har dessutom märkt alla mina lakan med monogram.

Så vad finns kvar att göra när man har gjort allt? När sju sorters kakor är lika intressant som Bamse för en trettonåring (utom för mig då, jag fattade inte att jag borde tyckt att Bamse var töntigt)? När balkongen är täckt med snickarglädje och skafferiet dignar av egenhändigt stoppad korv?

Jo, det finns en utmaning kvar och den inspirerades av Das Keyboard! Das Keyboard är ett tangentbord, som förutom att vara byggt av riktigt högkvalitativa komponenter för übernördar, är helt svart. Och då menar jag även tangenterna. De är helt svarta. Alltså inga tecken på tangenterna. Det är bara att lära sig vilka bokstäver som är var och börja skriva och tanken är att man, när man tvingas, lär sig mycket snabbt att skriva utan att titta på tangentbordet.

Så, sagt och gjort. Ett tangentbord införskaffades från Clas Ohlson för 99 kr.

Übertangentbord innan metamorfosen

En efter en tog jag bort tangenterna och satte upp dem på min sprayningsbräda  som var en bräda vari jag slagit i massa spikar.

Sprayning av tangenterna

Och efter att ha sprayat varje omgång ett flertal gånger så att det blev jämt och fint (någorlunda i alla fall) så blev resultatet som följer:

Übertangentbord efter metamorfosen

Metamorfosen är klar. Den larven har blivit fjäril, den fula ankungen har blivit svan, Erik Hedman har tagit examen. Eller, det där sista får vi nog vänta med ett tag.

Efter att ha testat tangentbordet så märkte jag att jag mycket snabbt började lära mig var tangenterna sitter. Visserligen så har jag hyffsat hum om det innan, men nu kan jag verkligen inte fuska även om jag vill.

Nördigt, ja, jag vet, men kul!