Ett kort från en rastplats, strax söder om Olshammar.

Serien utspelar sig i Nya Zeeland och handlar om hur en grupp barn kommer ett antal delar till en utomjordisk sond, vars namn är Kolob, på spåren. Allt eftersom serien fortskrider hittar de fler och fler delar som de sätter samman. Sonden kommer från Sirius, hundstjärnan, därav det engelska namnet, Children of the Dog Star.

Jag tyckte serien var fantastisk! Jag var rymdgalen i den här åldern så det spelade naturligtvis in.

Serien gjorde också att jag fascinerades av Nya Zeeland som land. Den franska tecknade rymdserien Det var en gång öppnade mina ögon för Frankrike och Colob för Nya Zeeland. Allt som behövdes för att öppna lille Eriks intresse var tydligen en rymdserie.

Här är vinjetten. Melodin har jag nynnat på ganska många gånger sedan jag såg serien.

Click here to view the embedded video.

Hela serien finns, i rätt usel kvalitet, på Youtube, men jag tror ändå att jag kommer att titta igenom den.

Click here to view the embedded video.

Children of the Dog Star på Wikipedia.

Det som utmärkte denna kväll var dock inte julskinkan, inte musten, inte senapen och inte ens gröten. Nej, det som gjorde kvällen så speciell var att vi förverkliga ett projekt, chokladfylld skumtomte!

Jag hade köpt julskum. Stina fixade choklad och verktyg.

Så här gör man:

Se till att smälta choklad i vattenbad och håll det smält.
Se till att ha sprutor och kanyler för ganska grov diameter. Choklad är tjockflytande och det stelnar annars lätt i verktygen.

Gör gärna ett litet hål först i skumtomten, gärna med en plastcocktailolivpinne med hullingar.
Injicera chokladen.

Nu är din chokladskumtomte klar. Det kan vara lite problem med att få in chokladen i tomten så man bör gräva ett litet hålrum först och sticka i tomten flera gånger. Jag försökte också med att först injicera lite varmvatten i tomten för att mjuka upp den, men det var mindre framgångstrikt (tomten smälte).

Givetvis stod experimentlustan som spön i backen och vi testade även att injicera choklad i klementinklyftor, tomater och oliver. Klementinklyftorna blev mycket bra.

Ytterligare ett praktiskt tips är att ställa den chokladfyllda saken på en kylklamp, gärna med chokladhålet mot klampen så att det snabbt bildas en stel propp.

Och, slutligen, en liten utställning med alla våra experiment. De gick att äta, förutom den fyllda oliven.Tomaten var kanske ingen höjdare den heller.

Frankrike, detta land av ostron, grodlår och gödseldumpande vinpimplande bönder som gör allt för att sänka EU:s försök att bli en modern, effektiv och vettig organissation.

Som så många andra saker så började det hela i barndomen, som för min del var i början av 80-talet.

Allt på grund av en fransk tecknad rymdserie.

Click here to view the embedded video.

Jag är mållös. Det var en fantastiskt bra serie med fantastisk bra musik. Jag tror mången sjuttiotalist håller med mig där.

Innan “Det var en gång – Rymden” kom så fanns en annan tecknad serie som hette “Det var en gång – Tidernas äventyr” och den följdes av “En cellsam historia”. Medan Tidernas äventyr och En Cellsam historia var var pedagogiska verktyg för att beskriva skeenden i världshistorien samt i kroppen, så var Det var en gång – Rymden uppbyggd som en serie med kontinuitet vilket gör att den höjer sig över de andra. Den var dock inte pedagogisk på samma sätt, men, vad sjutton. Det var ju rymden!

När jag blir rik ska jag jag köpa den.

Låtarna är ofta 20 minuter långa och uppbyggda i olika stycken. Musiken är ofta väldigt svårlyssnad, men man lär sig tycka om den

Så ungefär brukade jag säga.

Så här låter de:

Men bra var de.

Fast sedan gick åren.

Behovet av att vara speciell, som jag hade under tonåren minskade och musiksmaken blev mer och mer mainstream. Allt eftersom kunde jag börja gilla musik som man faktiskt kunde hör på radio iband.

Numera har jag hamnat i popträsket och fastnat för låtar som maler på radion, som till exempel:

Och visst, även låtar som inte är så mainstream, men mil från Yes och Close to the Edge från 1977:

Sådan är jag nu. Ju äldre jag blir, desto mer blir jag som alla andra.

Rättelse:
Det är ju då inte Yes själva som spelar Close to the Edge ovan utan ett coverband som även heter just Close to the Edge. Jag missade det. Pinsamt. Men, det låter likadant.