Jag älskar vetenskap. Att undersöka saker och försöka fundera ut hur de fungerar fascinerar mig. Om jag dessutom på ett litet snillrikt sätt kan få ut mer information eller lista ut fler egenskaper än som redan är givet är det ännu roligare.
På mitt jobb har vi en Powerball i fikarummet. Den fungerar som ett gyroskop och man ska med handkraft försöka få upp den i så hög hastighet som möjligt. Frågan är bara, hur hög hastighet kommer man upp i? Det finns lyxmodeller med varvräknare, men inte den vi har.
Så, det är alltså dags för vetenskapen att göra entré. Powerballen består av ett hölje i plast med ett gyroskop som roterar inuti. Allt som roterar som inte är perfekt balanserat (vilket inget är) ger ifrån sig vibrationer i en frekvens samma som rotationshastigheten. Vibrationer ger ljud.
Alltså tog vi vår fikarumsdator (som annars används till att reda ut frågor som hur stort det stora alkoholmolnet i rymden är, och hur många liter ett kubikljusår är) till hjälp för att försöka analysera vilken frekvens som gyrobollen utsände.
Efter att ha testat med sjuttioelva program som klarar spektrumanalysering av ljud under Ubuntu, men som i det närmaste var totalt obegripliga, så kom vi ändå hyffsat nära genom att låta datorn sända ut sinusvågor med olika frekvenser och jämföra med den som bollen avgav. Jag lyckades driva upp den i strax under 180 Hz.
Men skam den som ger sig. Det ska göras fouriertransformering av inspelat ljud av en gyroboll innan jag är därifrån i juli!