Livet enligt Erik

Eftersom jag nu fått blodad tand efter att ha skrivit om mina upplevelser i Australien så måste jag skriva mer. Herregud, jag har blivit en bloggare!

Nåväl, jag skrev i ett tidigare inlägg om att jag träffade ett danskt par på flyget mellan Sydney och Bangkok som kände till Tibro och det är dem och de tankar som jag fick utifrån dessa som jag tänkte kratta ned.

Efter lite inledande samtal på engelska, som man gör med sina sätesgrannar så visade det sig att de var danskar och efter att insett att vi faktiskt kunde förstå varandra utan att prata engelska (det hjälptes av att de bott i Uppsala i två år) så kom vi igång rejält.

Först visade det sig att de skulle åka till Nyhemskonferensen och Mullsjö så kom jag att förstå att de var pingstvänenr (eller någon dansk motsvarighet). Jag berättade att jag visste ungeför vad det var, men att jag aldrig själv varit där (jag är ju gammal Missionare!). Efter en stund kom vi in på deras jobb och det var God.tv. Alltså en organissation eller ett företag som sänder gudstjändter och annan kristen förkunnelse via teve och webben. Jag berättade lite om min egen position att jag växt upp inom Missionskyrkan men att jag ju längre tiden gått känt mig mindre och mindre hemma där men att jag ändå visste vad det handlar om. Det samtal som följde under resan utvecklade sig till det intressantaste och mest givande jag haft på länge när det gäller tro.

Paret var verkligen hallelujakristna. Inget snack om den saken. Jag har nog aldrig lyckats förstå hur man kan uppleva Jesus om en person, verklig som vi alla som vandrar på jorden nu. Men, för en del är det så. Och mannen beskrev sin tro på ett mycket konkret och målande sätt så att till och med jag kunde förstå hur det var för honom.

Men samtidigt som de var otroligt hallelujamässiga så var de fullt medvetna om att det fanns andra riktningar inom kristendomen. De var alltså på samma gång vidsynta och accepterande.

En sak jag reagerade på var hur konkret deras tro var. Jesus skulle verkligen personligen vandra in genom Guldporten in i Jerusalem när han kommer tillbaka och de skrattade lite åt att det var just den porten som muslimerna murat igen. Jag måste säga att jag både fascineras och störs av detta sättet att tro. För mig skriker det bara “Det här är påhittat av människor!”. När fysiska småsaker blir så himla viktiga för att ens tro ska existera, hur skör blir då inte tron och hur mycket måste man då inte skydda sig från samhället för att ens tro inte ska förgås? Det blir verkligen som i Liftarens guide till galaxen där gud försvinner i ett moln av logik. För mig är det en sagovärld som inte tål att kritiseras.

Nej, jag blev inte så klok av det. På ett sätt förstod jag mer hur deras, och andra människors tro fungerar men jag blev mer och mer frustrerad över den stängda värld som de bafann sig i. Ser de inte samhället utanför? Varför är det så hemskt att kärnfamiljen inte har samma ställning längre och varför tror de att återupprättandet av denna kommer att skapa ett idelaiskt samhälle och är det verkligen nedmonterandet av den som skapat det som är dåligt i vårt samhälle? Vill de verkligen tillbaka till den tid då det var familjen som var centrum och alla var kristna? På den tiden hade vi inte demokrati, rasismen och nationalismen stod som spön i backen, dödligheten i vanliga infektionssjukdomar var hög och kvinnor var i allt underställda männen.