Children of the Dog Star (Kolob)

Jag tror det var sommaren 1985. Jag var hos farmor och farfar och där var vi på jullovet eller sommaren. På teve gick en serie som jag tror i Sverige gick under namnet Kolob.

Serien utspelar sig i Nya Zeeland och handlar om hur en grupp barn kommer ett antal delar till en utomjordisk sond, vars namn är Kolob, på spåren. Allt eftersom serien fortskrider hittar de fler och fler delar som de sätter samman. Sonden kommer från Sirius, hundstjärnan, därav det engelska namnet, Children of the Dog Star.

Jag tyckte serien var fantastisk! Jag var rymdgalen i den här åldern så det spelade naturligtvis in.

Serien gjorde också att jag fascinerades av Nya Zeeland som land. Den franska tecknade rymdserien Det var en gång öppnade mina ögon för Frankrike och Colob för Nya Zeeland. Allt som behövdes för att öppna lille Eriks intresse var tydligen en rymdserie.

Här är vinjetten. Melodin har jag nynnat på ganska många gånger sedan jag såg serien.

YouTube Preview Image

Hela serien finns, i rätt usel kvalitet, på Youtube, men jag tror ändå att jag kommer att titta igenom den.

http://www.youtube.com/view_play_list?p=2C2C4D9642B44818

Children of the Dog Star på Wikipedia.

Filmprojektet

Jag har under några års tid byggt upp en lista på filmer jag vill se, men det blir liksom aldrig av. så därför så avtäcker jag nu:

Eriks filmprojekt

I all enkelhet så innebär det att jag ska försöka se en film i veckan och att andra mycket gärna får hänga på och komma med förslag på vad som borde ses. En tanke är att söndagkvällar är en bra kväll och att filmer både kan ses på bio och på DVD.

Så. listan över filmer (den kommer uppdateras efter hand) är än så länge (utan rangordning):

  • V for Vendetta
  • Gomorra
  • Spiderman 3
  • Pirates of the caribean 3
  • Du levande
  • De ofrivilliga
  • I’m not here
  • Låt den rätta komma in
  • De andras liv
  • The black knight
  • och fler, kom gärna med förslag

Nattligt möte

–Hej, vad är det du bär på?
–Ställningar till trådbackar.
–Vad är det för något?
–Det är som korgar fast av ståltråd. Det jag bär på är ställningarna till de korgarna.
–Jaha, då förstår jag. Vad heter du?
–Erik.
–Trevligt. Jag heter Henrik. Det är ju nästan samma.
–Ja, det kanske det är.
–Jaja, kul att ses. Hej då.

Så vände han sig om och gick tillbaka samma väg som han kom.

Riga

IMGP0009Japp, sa kom jag lite hipp som happ till Lettlands huvudstad Riga. En fascinerande upplevelse. En lite latt mysko blandning mellan modern Europeisk storstad och gammalt kommunistgratt.

Om man gar omkring i ventrala Riga finns det egentligen inget som tyder pa att det har en gang var en del av sovjetuninonen. Barer, restauranger, folk, alla ser ut som om jag gatt pa en gata i sag tyskland. Varfor tyskland? Ja, de har massa moderna fina bilar har precis som i tyskland, medan andra saker som vi anser vara masten vad det galler modernitet inte finns har.

Om man kommer ut till fororterna ser man mer konstraster. Gra betonghus som far det svenska miljonprogrammet att verka vackra. Men, runt dessa slitna hus star massa fina bilar parkerade sa det ar pa inget att daliga kvarter. Inne i trappuppgangarna ar det betong och morkt, men inne i lagenheterna sa syns inget av slitenheten. For en svensk ar det ovana kontraster, men, det ar val sa det blir. Man renoverar en sak i taget nar man ska rycka upp ett land pa 20 ar lika mycket som vasteuropa gjorde pa 50.

Sa, Riga ar en fascinerande stad. De jag har haft formonen att prata med ar mycket trevliga. Igar traffade jag dessutom en tysk couchsurfer (sok pa couchsurfing om du undrar vad det ar), det ar kul att resa och traffa utlanningar!

Dåliga kombinationer

Det finns många dåliga kombinationer. En av mina favoriter är apelsinjuice och tandkräm. Det är en fantastiskt bra dålig kombination.

En annan hittade jag på Willys ute i Skäggetorp idag:

Det kanske bara jag som tycker det, men är inte kondomer och rakblad en väldigt dålig sak att kombinera? Försvinner inte liksom vitsen med kondomerna då?

Mina grannar

Mina grannar har en elefantcirkus med kvällsföreställning. Föreställningen går ut på att elefanterna springer runt runt i den krattade manegen. Jag tycker det är imponerande att man kan få in en hel elefanthjord i en lägenhet. Visserligen en rätt stor lägenhet men i alla fall.

Det konstiga med elefanterna är att de inte trumpetar utan mer skriker så det låter som barn, men med tanke på klampet så måste det vara en elefanthjord, så mycket kan  inte barn klampa och framför allt inte så sent.

När föreställningen är över måste elefanterna tjudras fast igen. Så tror jag det är i all fall, för ingen skulle väl få för sig att spika så sent på kvällen? Nej, det måste vara tjuderpinnarna för elefanterna som ska slås ned i betongen. Jag har förståelse för det. Tänk om elefanterna skulle springa lösa under natten och nalla ur kylskåpet?


Nej, det här är ingen bitter bloggning. Det är mest min leende tolkning av de ljud som grannarna ger ifrån sig, gärna sent på kvällen. Än har jag inte störts av det. Den dagen de stör mig kommer jag säga till, sådant vågar jag.

Julpyssel

På kvällen den 23 december så var jag hembjuden till min goda vän Stina för att äta lite julmat. Det var mycket trevligt och börjar bli lite av en tradition nu.

Det som utmärkte denna kväll var dock inte julskinkan, inte musten, inte senapen och inte ens gröten. Nej, det som gjorde kvällen så speciell var att vi förverkliga ett projekt, chokladfylld skumtomte!

Jag hade köpt julskum. Stina fixade choklad och verktyg.

Så här gör man:

Se till att smälta choklad i vattenbad och håll det smält.
Se till att ha sprutor och kanyler för ganska grov diameter. Choklad är tjockflytande och det stelnar annars lätt i verktygen.


Gör gärna ett litet hål först i skumtomten, gärna med en plastcocktailolivpinne med hullingar.
Injicera chokladen.


Nu är din chokladskumtomte klar. Det kan vara lite problem med att få in chokladen i tomten så man bör gräva ett litet hålrum först och sticka i tomten flera gånger. Jag försökte också med att först injicera lite varmvatten i tomten för att mjuka upp den, men det var mindre framgångstrikt (tomten smälte).

Givetvis stod experimentlustan som spön i backen och vi testade även att injicera choklad i klementinklyftor, tomater och oliver. Klementinklyftorna blev mycket bra.

Ytterligare ett praktiskt tips är att ställa den chokladfyllda saken på en kylklamp, gärna med chokladhålet mot klampen så att det snabbt bildas en stel propp.

Och, slutligen, en liten utställning med alla våra experiment. De gick att äta, förutom den fyllda oliven.Tomaten var kanske ingen höjdare den heller.


Vive la France!

Jag har alltid gillat Frankrike och fransk kultur. När jaga började högstadiet var det så gott som givet att jag skulle läsa franska.

Frankrike, detta land av ostron, grodlår och gödseldumpande vinpimplande bönder som gör allt för att sänka EU:s försök att bli en modern, effektiv och vettig organissation.

Som så många andra saker så började det hela i barndomen, som för min del var i början av 80-talet.

Allt på grund av en fransk tecknad rymdserie.
YouTube Preview Image

Jag är mållös. Det var en fantastiskt bra serie med fantastisk bra musik. Jag tror mången sjuttiotalist håller med mig där.

Innan “Det var en gång – Rymden” kom så fanns en annan tecknad serie som hette “Det var en gång – Tidernas äventyr” och den följdes av “En cellsam historia”. Medan Tidernas äventyr och En Cellsam historia var var pedagogiska verktyg för att beskriva skeenden i världshistorien samt i kroppen, så var Det var en gång – Rymden uppbyggd som en serie med kontinuitet vilket gör att den höjer sig över de andra. Den var dock inte pedagogisk på samma sätt, men, vad sjutton. Det var ju rymden!

När jag blir rik ska jag jag köpa den.

Eriks musiksmak förr och nu

När jag var sådär femton-sexton år så lyssnade jag på Yes. Yes var husgudar. Låtarna de spelade var långa och krångliga. Det var alltid en stor grej att berätta för folk vad det var för några och försöka beskriva musiken.

Låtarna är ofta 20 minuter långa och uppbyggda i olika stycken. Musiken är ofta väldigt svårlyssnad, men man lär sig tycka om den

Så ungefär brukade jag säga.

Så här låter de:

Men bra var de.

Fast sedan gick åren.

Behovet av att vara speciell, som jag hade under tonåren minskade och musiksmaken blev mer och mer mainstream. Allt eftersom kunde jag börja gilla musik som man faktiskt kunde hör på radio iband.

Numera har jag hamnat i popträsket och fastnat för låtar som maler på radion, som till exempel:

Och visst, även låtar som inte är så mainstream, men mil från Yes och Close to the Edge från 1977:

Sådan är jag nu. Ju äldre jag blir, desto mer blir jag som alla andra.

Rättelse:
Det är ju då inte Yes själva som spelar Close to the Edge ovan utan ett coverband som även heter just Close to the Edge. Jag missade det. Pinsamt. Men, det låter likadant.

I'm gonna drop some particle physics in the club!

De som känner mig vet om mitt ältande och mitt tvivel om vad jag ska göra när jag blir stor. Jag läser visserligen till läkare, men, vill jag bli det?

Jag vet inte, men jag tror jag har hittat det jag vill göra. Låt mig presentera Alpinekats rapvideo Large Hadron Rap:

Det här är ju så himla häftigt. Vetenskap och fysik är verkligen en fantastiskt kombination med amatörmusik! Stor och häftig vetenskap, med humor, kan det bli bättre?

Alpinekat, eller Katherine McAlpine jobbar som presskontakt på CERN och har tidigare jobbat som vetenskapsjournalist och har läst journalistik och fysik på universitetet. Hon roar sig emellanåt att göra pedagogiska rapvideor som denna.

Det är sällan som jag verkligen blir i gasen och hoppar upp och ned, men det här är ett sådant tillfälle.  Göra naturvetenskap och fysik tillgängliga för vanliga döda. Vetenskap är skoj helt enkelt.

Wohoo!

Nu måste jag titta på videon igen. “The LHC is super duper fly”!