Livet enligt Erik

Nu ar jag inne pa min tredje dag  i Sydney for denna gangen. I gar sa gick jag runt pa stan och det verkade vara ett trevligt stalle, men fy vad det regnade. Det ar helt enkelt inte det mest turistvanliga vader som ar har just nu men jag ska gora ett nytt forsok idag, bevapnad med regnklader och ett tunnelbanekort sa jag slipper blota ned mig allt for mycket.

Vandrarhemmet som jag bor pa just nu ar fascinerande. Det ar ett gammalt 1800-talshus med fyra meters takhojd och mycket atmosfar. Det ar ocksa kanske det mest sociala jag traffat pa sa hittills har jag haft det mycket trevligt har.

Men, jag tankte skriva lite om Kakadu som jag var i for lite mer an en vecka sedan. Vi akte alltsa klockan fem pa morgonen fran Darwin (vilket jag inte hade nagot emot, Darwin var ingen hojdare) med en fyrhjulsdriven lastbilsbuss. Varan guide var en man vid det lite ovanliga namnet Debden, namnet kom antagligen fran att han var Maorier och inte av europeiskt pabra, men det var verkligen inget man kunde se.

Pa vagen ut till Kakadu fran Darwin berattade Debden om Darwin med omgivningar och vad som hander dar just nu. Det visade sig att det ar en enormt expansiv region med massa gruvdrift och omradet vaxer sa det knakar. En modern variant av guldrusch skulle man kunna saga. Allt detta givetvis pa bade gott och ont. Nar de stora rika gruvbolagen kommer sa blir det latt att miljon for sta tillbaka. Darfor har man skapat Kakadu som inte ser sa stort ut pa kartan, men kanske ar 70 mil i nord-sydlig riktning och 50 i ost-vastlig.

Det forsta som slog mig nar vi kom ut var alla svarta stammar och all brand mark. Det visade sig att branna jorden ar det traditionella sattet att leva har och om man kontrollerat branner av graset en gang per ar sa slipper man dessutom forodande skogsbrander (traden klarar kort gras som brinner, men ar det langt sa tar de eld sjalva). Det hela gor dock att alla stammar var svarta och det kanske inte var jattesnyggt.

Det forsta stoppet var en billabong, och da talar jag inte om kladmarket utan ett stalle som aven under torrperioden har vatten. Dar fick vi aka bat och titta pa krokodiler, det fanns ratt manga av dem och de lag pa strandkanten och solade sig for att fa up varmen, det var val lite for kallt for dem i den 30-gradiga varmen.

Allt eftersom vi akta sa insag jag flera saker: aven om det var torrperiod nu, sa fanns det enormt massa varningsskyltar for overflodande vagar sa det ar nog ganska besvarligt under regnperioden. Jag insag aven, efter att ha blivit fascinerad av att se en livs levande Wallaby att de inte ar sa speciella. De finns overallt, de ar ungefar som vara harar i Sverige.

Campingplatsen var en halvpermanent sak med sma hyddor och var helt ok. Det kanske mest fascinerande pa kvallen var att se hur en dingo strok omkring lagerplatsen.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som hellst om det har, men internettiden ar begransad, sa hall till godo sa lange.

PS. Helena, Nallen mar gott, jag har bildbevis pa nar han leker koala i Alice Springs.

I natt sover jag min femtonde natt av trettio i Australien och det kanns som om det far markera halvtid. Forutom halvtid sa mar jag fornarvarande halvbra, jag har varit forkyld i nagra dagar men detta ar pa battringsvagen. Vandrarhemmet jag sover pa ar halvackligt och just nu kanner jag mig inte ens halvpig utan totalt jattetrott.

Dagen har annars angnats att att titta pa Darwin ch dess omgivningar. Det ar liksom ingen stor stad, 70000 invanare, men med tanke pa att hela delstaten (Northern Territory) bara har strax over 200000 gor detta till en riktig metropol. Jag har tillexempel varit inne i delstatsparlamentet och dess tillhorande bibliotek. Mycket vackra byggnader. For ovrigt ar nastan alla byggnader i Darwin fran slutet av sjuttiotalet eller senare eftersom nastan hela staden blev odelagd av en cyklon (eller tyfon) julaftonen 1974. Sa, alla gamla fina kolonialhus som jag hade vantat mig att se, ja, de finns inte alls. De blaste bort. Bara nagra riktigt bastanta stenhus klarade sig.

Imorgon kommer jag att ge mig ut pa en tur till Kakadu national park och se, ja, det vet jag inte riktigt, men det blir val ett och annat vattenfall och kanske nagon krokodil.

Idag var det barriarrevsdags. Jag akte med en bat som heter Compass, den var billigast och aldst av alla som ordnar turer ut till revet. Skillnaden pa denna och de andra var mest att de andra kom ut snabbare och var allmant mer lyxiga, men da lyx inte ar det jag ar ut efter sa funkade budgetalternativet alldeles utmarkt.

Efter narmare tva timmars battur var vi ute pa revet och jag krangde pa mig vatdrakt, cyklop och snorkel. Det forsta jag insag att man ser riktigt bra  i det klara vattnet. Det andra ar att det ar hur mycet fiskar som helst. det tredje ar att det ar fantastiskt fargrikt darnere. Fran baten sag man hur fargen pa hevet skiftade fran gront till blott med flackar av ljusgront. Det ljusgrona ar reven och de ar bara nagon meter djupa medan omgivningen kanske var upp till tio meter djup.

Efter att glad i hagen ha paddlat runt med mina simfotter vid ytan fick jag for mig att dyka ned men det kravde en del anstrangning eftersom vatdrakten och simfotterna flot. Efter nagra misslyckade forsok (som nog sag ratt faniga ut) kom jag dock ned nagra meter under ytan ochdet var riktigt kul att se de andra snorklarna vid ytan, nastan sa att jag vill esimma upp och bita dem i benen och leka haj.

Jo foresten. Jag sag en skoldpadda. Stor var den, kanske 70-80 cm och den var inte det minsta radd for oss.